Baby don't let it go to your head
"Just cause I cant go on
Just cause I die when your gone
Just cause I think of you in bed,
Don't let it go to your head,"
Jag vet egentligen inte varför, men det skrämmer mig. Jag har kommit dit där något i mig säger till mig själv "Nej josephine, sluta nu innan det går för långt" Jag gör självklart inte det. Men jag brottas med den tanken varje dag. Jag tror det är för allt med hela den här förhållande grejen skrämmer mig. Jag är van att vara själv, van att inte behöva anpassa mig efter någon annan, van att bara ha allt på det sättet jag vill.
Jag vet inte om det beror på allt gammalt som gör att jag blir såhär rädd. Självklart skrämmer det mig att mr.J var precis lika dan mot mig, men jag hade så otroligt fel. Så fel man kan ha, om och om igen. Och det sista jag vill är att hamna i den situationen igen, de absolut sista.
och samtidigt som jag är rädd för att bli sårad är jag rädd att såra. Jag vet knappt hur man gör när man anpassar sig eller tänker på andra. hehe, nej men typ så. Det är liksom alltid varit jag som slår klackarna i taket till single ladies. Gör vad jag vill när jag vill. Låter kanske dumt, men ni förstår nog vad jag menar.
Men ska jag alltid göra såhär? falla vid mållinjen eller vad man säger?!
Har haft världens jobbigaste dag, det enda som har varit bra är att mathilda är hemma och att jobbet gör mig lycklig. Jag har utan tvekan världens bästa jobb! nu ska jag kolla på film och mysa med greta, om hon är snäll de vill säga.
natti ♥
